Detta med att bo utomlands. Min synvinkel!
Det är det många som vet hur det är, men inte alla. Och samtidigt har ju inte alla samma tankar/känslor/upplevelser osv med den tid de bott utomlands. Och varför kallar man det att bo utomlands? Det här är ju hemma nu så då borde ju Sverige vara det som är utomlands? Eller?
Sånt där förvirrar min hjärna när den sätter igång och tänker.
I alla fall. Att inte bo i det land som man är född i är för mej enkelt, spännande och fruktansvärt roligt! Jag förstår att det inte är så för alla och att det beror på var i världen man väljer att bosätta sig för en visstid eller för alltid. Men för mej är det enkelt.
Och att få känna att det är enkelt är underbart. Att kunna säga "Ses hemma sen!" till de man bor med utan att man känner sig dum för att det ju egentligen inte är mitt hus. Jag bara bor i ett hus som några andra äger. Men det är ju lite samma sak som att hyra. Men jag betalar inget.
Jag låg precis och tänkte på mina bästa klasskompisar från Universitetet. Jag saknar dom minsann och det är inget konstigt med det. Samtidigt funderade jag inte ens två gånger på om det var rätt beslut att förlänga och stanna ett år till här i staterna. Ja, jag saknar många av mina vänner och släktingar. Nej, det är inte nog för att jag ska åka hem.
Det värsta med att bo såhär (åter igen, för mej!) är att tänka på framtiden. På att behöva återvända. Allt på grund av något så fånigt som ett Visa... Och helt ärligt, det skrämmer mej att behöva åka hem. Även om Sverige är en stor del av mitt liv så är Kalifornien det också. Och jag som person mår väldigt väldigt bra här!
Här är där som jag hör hemma. Här är där som jag mår bäst. Här är där som jag kan vara den jag vill vara.
Jag visste ganska väl vem jag var då jag bodde i Sverige, men jag kände inte att jag hade utrymme att vara den jag var. Speciellt eftersom jag kommer från lilla Arvika där alla typ känner alla och rykten sprider sig som flugor på kobajs. Jag trodde ett tag att jag var menad att bo på landet. Ha, jag vet nu att det verkligen inte är så! Och det är inte för att jag inte gillar landet, för jag ÄLSKAR verkligen skog och natur. Men storstadslivet är det bästa som finns! Jag älskar det hela tiden och skog och natur kan jag finna ändå!
Så ja, det skrämmer mej att behöva åka hem. Hur mycket jag än saknar många vänner och släktingar. Jag har precis sagt till min mamma att hon kan åka dit jag förvarar mina saker (i Värmland) och slänga det mesta. För de kommer behövas nya grejer ändå om jag väljer att bo i Sverige ett tag innan jag ger mej ut på nästa äventyr.
Det är svårt att beskriva detta. Men jag hoppas ni förstår lite vad jag menar.
Well, trött nu. Kl är 9.11pm så antar att det typ är ok att sova ;) Ska vandra upp till Hollywoodskylten med mamma och Leo imorn! Kul att ha dom här på besök!
Ciao